Ja det är sant. Det som sägs på stan stämmer. Tajt ska lämna byggnaden.
Om det kan sägas mycket. Det finns många om och många varför. Många obesvarade frågor. Och vi skulle kunna göra det här till någoting bakåtblickande, någonting ältande. Men det är inte Starckybloggen. Det var inte vad vi ville i april -08 när vi startade upp. Istället ville vi kännetecknas av glädje, av gemenskap, av...vänskap.
Därför lämnar jag ordet till Freddie som bättre kan uttrycka vad vi alla känner.
Det är dags att göra slut på ryktena nu, dags att göra slut på sladdret på ledarsidor, på hemsidor, på tvs nyhetsprogram. Det ar dags att tillkännage; Tajt ska sluta på redaktionen.
Vi har alla gillat tajts naivt charmiga inlägg. Om än hopplöst otillräckliga formmässigt, har de ändå burit med sig en barnslig charm som fått oss att dra på smilbanden. Sådär lite nedlåtande.
Men till slut höll det inte längre. Vi driver en proffesionell redaktion här, inte en träningslokal / knullstuga.
Hur är det att ha tvillingar? – Det är helt underbart roligt. Sen vet jag inte om jag ser dem så mycket som tvillingar, de har helt olika profiler och är väldigt olika till utseendet.
Är de tajta? – Ja, det är de, nu går de i olika klasser, men de är varandras bästa kompisar. Jag tror det är svårt att förstå det där som förälder. Det hisnar lite grann när man tänker hur de ändå växte fram där i magen, från små embryon, så låg de där och sparkade, tajt, tajt. Samma hjärtslag nästan. Det är häftigt. Det är få förunnat att ha den närheten med sin syster.
Det händer att köttredaktören lämnar grisen hemma för att gå på stadens gator som en vanlig man. Starckyredaktionen säger faux pas, skomakare bliv vid din läst.
Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla! Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna, mina händer river jag såriga, ömma mot berg och mörknad skog, mot himlens svarta järn och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.
Vi har lagt ned stridsyxan Med Sofi.. Speciellt efter den här incidenten hade vi svårt att hålla stridsviljan uppe..
Istället har vi en ny fiende.. en putslustig jävel som i kommentatorsfälten gjort sig lustig över den nya designen här på bloggen. En riktigt förbannad rolighetsminister!
Åkej, är det så vi ska spela? Är det fängelseregler som gäller? Okej Köttbloggen, då åker handskarna av!!
Framöver kommer din skitblogg granskas i detalj efter alla stora jävla brister den har.
Det är ny termin. Väska, omslagspapper och luktsudd är inhandlat. Förändringens vindar sveper in över Stockholm. Efter en alltför lång väntan på nya genialiska inlägg och alster på Starcky tar jag nu saker i egna händer och byter design. Bara sådär. Det är djärvt, men jag är beredd att ta konsekvenserna... något jag för övrigt alltid varit mycket bra på.
Äntligen lider sommaren mot sitt slut. Jag läntar efter varma höstkläder att svepa in mig i ... Djuriskt är en given look i höst. Du skapar den enkelt själv med material från vårt eget vackra land - Får från Fårö. Bryt gärna av med en färgklick runt handleden. Markerade plastbågar håller en säsong till, här i 50-tals tappning! Låt er inspireras!
